Välkommen till Existens och Uttryck

Det som jag känner starkt för i livet är att uttrycka mig i skrift, måla och samtala om livet. Detta är något som jag nu tar med mig in i det företag som jag och min man nyligen startat.
Handelsbolaget heter URBRA Urmakeri och Uttryck.

Jag är intresserad av livsåskådningsfrågor och har därför läst religionsvetenskapligt program vid universitetet i Göteborg och Linköping och tagit ut en teologie kandidatexamen. Filosofin bakom den del i företaget som handlar om Uttryck är förutom egen konstnärlig verksamhet också att skapa utrymme för människor att uttrycka sig och samtala om livet. Jag tycker att vi behöver flera lägereldar i vår tid där vi kan mötas och samtala om våra livsfrågor. Möten mellan åldersgränserna är en brist i vårt samhälle idag, sådana behöver vi flera av för att bättre förstå varandra och inte minst för att må bättre som människor.

Jag har alltid intresserat mig för vår Existens. Varför vi är här och vad det hela egentligen går ut på.
De existentiella frågorna ligger mig varmt om hjärtat.
Jag älskar att samtala och filosofera om livet. Min dröm var att finna en livskamrat att dela mina funderingar om livet med. Jag mötte min livskamrat Sven-Arne Jansson år 2002 och vi har varit tillsammans sedan dess.
År 2006 gifte vi oss i Raus kyrka i Helsingborg.
Ett Uttryck för vår kärlek.

Mitt intresse för vår Existens gjorde att jag började läsa religion på universitetet. År 2004 tog jag ut en teologie kandidatexamen. Här fick jag erfarenhet av att vetenskapligt reflektera över livsfrågor då jag läste ämnen såsom tros- och livsåskådningsvetenskap, etik, religionsfilosofi, religionspsykologi och religionssociologi mm. Dessförinnan har jag bland annat uttryckt mig i musik på musikgymnasium och musiklinje på folkhögskola. Mina instrument var från början klarinett och piano, men jag gick över från klarinett till sång efter ett tag. Jag har sjungit sedan jag var liten i konsertsammanhang av olika slag. Min mor är pianist och min far är träbildhuggare och spelade trumpet när han var yngre. Jag har tre syskon som alla uttrycker sig genom sina musikinstrument på sin fritid eller professionellt.

Att måla är ett av mina Uttryck. Att uttrycka sig med pennan eller penseln utan krav på prestation. Jag målar känslor och det hjälper mig att landa i mig själv. Jag tror mycket på detta att uttrycka sig i former och färger. Något inom mig frigörs när jag målar och det ger kraft. Bilderna blir meditativa att titta på och det i sin tur ger också kraft. Jag har också börjat uttrycka mig i träbildhuggeri.

Konsten ger liksom musik en chans för själen att uttrycka känslor bortom alla ord och dessa uttryck kan kanske bättre än ord göra att vi närmar oss varandra, vi människor. Kanske för att konsten och musiken inte lika lätt dömer såsom ord kan göra.

Men orden är viktiga. De kan liksom inget annat med klarhet uttrycka det vi tycker och det vi tänker. Kanske orden är till för förnuftet liksom konsten och musiken är till för känslan. Jag har skrivit om livet sedan jag var liten. Under tonåren var orden väldigt viktiga för mig.
Jag uttryckte mig i ord genom dagboken, genom dikter och betraktelser. Ibland sände jag in någon dikt till någon tidning och de kom med. Ibland läste jag dikter och tankar vid konserter och dylikt. Detta händer även nu ibland och är något jag tycker är fantastiskt roligt. Det är en mycket speciell och magisk känsla att möta en publik och ge uttryck för tankar, dikter och musik. Någon gång har jag kopplat ihop dessa uttryck med en målning jag gjort. En målning, en bild lyfter orden och musiken.

Varför valde jag då att läsa religionsvetenskap och ta ut en teologie kandidatexamen? Som jag nämnt tidigare så har existentiella frågor intresserat mig sedan jag var liten. Jag har också blivit tvungen att ta itu med dem då jag konfronterades med dem som uppväxt i en frikyrkomiljö. Den kyrka jag växte upp i förtryckte människor genom maktutövning och kontroll. Att tänka själv var fjärran från det som predikades där. Senare i livet, i tonåren blev detta i särskilt fokus för mig. Jag behövde frigöra mig och jag ville tänka själv. Att bryta med kyrkan var inte lätt men i slutet av tonåren så gjorde jag det, men intresset för de existentiella frågorna fanns kvar så vid 27 års ålder började jag läsa på religionsvetenskapligt program.

Jag har en hel del erfarenheter från kyrkan, även svenska kyrkan och jag kan inte säga att det är några positiva erfarenheter. Det som främst varit negativt är just detta att man inte uppmuntrar människor att tänka själva och att kritik tystas ner. Därför att människor inte får göra fel, detta har förödande följder eftersom det omöjliggör konfliktlösning. Det finns många som lidit och lider av förtryck som utövas av maktmänniskor inom kyrkan, jag är en av dem som lidit av detta, men man har inte lyckats tysta mig. Jag har min själ intakt längst därinne, för jag tror och känner att ingen kan krossa vårt innersta själsrum, det är heligt, ointagbart och intakt. Det är något jag erfar och det kan ingen maktmänniska inom kyrkan ta ifrån mig.

Så till dig som lider av förtryck av olika slag vill jag som Sigga i filmatiseringen av Vilhelm Mobergs Rid i natt säga:
"Håll dig vid din rätt, släpp den inte ifrån dig".

Vi människor är fria, vi är födda fria, vad än maktmänniskor i din omgivning har sagt till dig eller säger till dig och vi kan åter bli fria, men frihet kostar smärta. Men den kan vi lättare bära än stulna liv. Som Paulo Freire säger (och som Sigga i Rid i natt förstått):
"Frihet är ingenting man får. Den måste erövras."

Varhelst förtryck sker, den må vara kroppslig, själslig och/eller andlig sker en orätt. Vi måste stötta varandra vi människor, tillsammans kämpa mot den orätt som begås mot människor. Som Sigga i Rid i Natt säger: "Ensam mäktar man intet. Tillsammans mäktar vi allt."